Mrs Lizzie Beth

Om mig

På besök 14 och 15 augusti.

Hej, jag är Lizzie...

Jag är en kvinna i trettioårsåldern från förorterna till Washington D.C., och jag vill gärna tro att jag är smart, rolig och någon som försöker leva livet fullt ut.

På pappret har jag allt. Ett härligt förortsliv, en frisk och lycklig familj, en karriär som går bra. Jag sitter i styrelser för ideella organisationer som ligger mig varmt om hjärtat, jag är volontär på skolan och jag har alltid gärna grannar och vänner hemma på middag. Sett utifrån skulle man tro att jag inte kunde begära mer.

Ändå tänker jag hela tiden på mitt yngre jag. Den jag var före allt ansvar och alla deadlines. Hon var rolig. Spontan.

Missförstå mig inte, jag sitter inte här och klagar över mitt stackars förortsliv. Jag vet hur lyckligt lottad jag är. Men den där rastlösa känslan är svår att skaka av sig, och enformigheten i allt kan vissa dagar vara kvävande.

Det är svårt att tro att jag först skapade den här sidan för mer än ett decennium sedan. Jag var så ung och bekymmerslös då, bara en ung kvinna som ville ha roligt, plugga klart och äntligen flytta hemifrån.

Den unga kvinnan känns som ett helt liv sedan.

Ärligt talat är jag inte säker på att jag är samma person längre. Det här är mitt sätt att hitta henne igen och föra henne tillbaka dit hon hör hemma. Ja, jag är mamma, fru och dotter, och många människor är beroende av mig. Men när alla de rollerna är fyllda, vad finns det kvar? Vem är jag bortsett från alla andra? Är jag lycklig? Känner jag mig tillfredsställd?

Kan jag fortfarande vara den där frigjorda, livsglada kvinnan?

Jag är redo att ta upp tråden där jag slutade. Lite nervös kanske, men helt redo. Så jag antar att den enda fråga som återstår är...

...är du redo att följa med mig?

En snabb kommentar om hur du kontaktar mig. Ett sms går bra, så länge du presenterar dig med namn, ålder, etnicitet och yrke. Jag svarar sällan på samtal jag inte väntar mig.

xo Lizzie Beth

Den här beskrivningen har översatts automatiskt. Visa original